Frågor och svar

Vanliga frågor och svar

Det finns ett antal frågor som JämO ofta får besvara om jämställdhetslagen, lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, lagen om likabehandling av studenter i högskolan och lagen om förbud mot diskriminering. Vi har samlat några av de vanligaste här – till hjälp för alla som undrar.

Allmänt om JämO och jämställdhet

Fråga: Vilka ärenden är vanligast att folk anmäler?

Svar: De flesta anmälningarna till JämO rör arbetslivet – år 2005 kom det in 171 sådana anmälningar. Flest ärenden (65 st) handlade om lön och andra anställningsvillkor. JämO fick också in många anmälningar om rekrytering (55 st) och om arbetsgivares skyldighet att utreda sexuella trakasserier/trakasserier på grund av kön (19 st). Av de anmälda arbetsgivarna var 88 offentliga och 81 privata.

Under 2005 kom det in 8 anmälningar om könsdiskriminering inom högskolan. Vad gäller anmälningar enligt lagen om förbud mot diskriminering, fick JämO in 56 anmälningar. De allra flesta, (38 st) handlade om diskriminering i samband med handel av tjänster.

Fråga: Vad är jämställdhet?

Svar: Det är när kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet.

Läs mer om jämställdhet

Fråga: Kan jag ansöka hos JämO om bidrag för mitt jämställdhetsprojekt?

Svar: Nej, det ingår inte i JämO uppdrag att bevilja bidrag till projekt eller kvinnoorganisationer. Vänd dig till Delegationen för fördelning av statsbidrag för kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt (Ju 2005:15).

Fråga: Varför sysslar inte JämO med allvarligare jämställdhetsfrågor såsom våld mot kvinnor eller våldtäkt?

Svar: JämO har hand om könsdiskrimineringsfrågor. Att inte bli diskriminerad är en fråga om mänskliga rättigheter och ett mycket allvarligt och viktigt problem.

JämO är en myndighet vars uppdrag från riksdagen är att övervaka fyra lagar – jämställdhetslagen (som rör jämställdheten i arbetslivet), lagen om likabehandling av studenter i högskolan (som rör jämställdheten i högskolan och på universitetet), lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (som rör jämställdheten på skolor och inom skolbarnsomsorgen) samt lagen om förbud mot diskriminering (som rör könsdiskriminering på vissa andra samhällsområden). JämO kan inte ingripa vad gäller andra orättvisor eller jämställdhetsproblem, som till exempel mäns våld mot kvinnor eller våldtäkt. Det är andra myndigheter som har det uppdraget, till exempel polisen, länsstyrelsen och kommunerna. Det finns också flera ideella organisationer (till exempel kvinnojourerna) som sysslar med frågorna.

Fråga: Hur länge har vi haft lagar om jämställdhet i Sverige?

Svar: Sedan den 1 juli 1980. Då trädde jämställdhetslagen i kraft och den handlade enbart om jämställdhet i arbetslivet. Samtidigt etablerades en ny myndighet, Jämställdhetsombudsmannen, JämO, som hade – och fortfarande har – tillsyn över att lagen följs.

Jämställdhetslagen gjordes nästan helt om 1992. Två år senare, 1994, tillkom bland annat kravet på lönekartläggningar i lagen. År 1998 skärptes jämställdhetslagen i de delar som gällde sexuella trakasserier. Tre år senare, 2001, förstärktes lagen ytterligare. Denna gång handlade det bland annat om att skärpa arbetsgivares ansvar för lönekartläggningar och handlingsplaner för jämställda löner. År 2005, skärptes jämställdhetslagen ytterligare, bland annat när det gäller sexuella trakasserier, repressalier och yrkespraktik.

En ny lag, ”Lagen om likabehandling av studenter i högskolan”, infördes 2002. Den slår bland annat fast att könsdiskriminering i högskolan är förbjudet.

År 2005 fördes diskrimineringsgrunden kön in i ”Lagen om förbud mot diskriminering”. Det innebär att könsdiskriminering är förbjudet också inom en rad nya samhällsområden, till exempel vid yrkesmässig handel av varor tjänster och bostäder, handläggning av socialförsäkringsärenden, a-kassa och vid medlemskap i fackliga organisationer.

År 2006 kom lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. I och med den infördes ett förbud mot diskriminering i skolan och i skolbarnsomsorgen.

2006 hade JämO alltså tillsyn över fyra lagar: Jämställdhetslagen, Lagen om likabehandling i högskolan, Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever samt Lagen om förbud mot diskriminering.

Fråga: Är det bara kvinnor som kan vända sig till JämO?

Svar: Nej, alla som har blivit diskriminerade på grund av kön i arbetslivet, i högskolan, i skolan eller inom vissa andra samhällsområden, kan vända sig till JämO. Detta gäller både kvinnor och män, tjejer och killar. Ungefär 10-15 procent av anmälningarna om diskriminering i arbetslivet som kommer till JämO har män som avsändare.

Fråga: Jobbar JämO bara med könsdiskriminering?

Svar: JämO har tillsyn över jämställdheten i arbetslivet, högskolan, i skolan och inom vissa andra samhällsområden. Myndigheten ser till att fyra lagar följs; jämställdhetslagen (som rör arbetslivet), lagen om likabehandling av studenter i högskolan (som rör högskolor och universitet), lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (som rör skolor och skolbarnsomsorg) samt lagen om förbud mot diskriminering (som rör andra samhällsområden).

Om man har blivit könsdiskriminerad enligt dessa fyra lagar kan man anmäla detta till JämO. JämO granskar också att arbetsgivare, högskolor och skolor följer reglerna om aktivt och förebyggande jämställdhetsarbete.

Har man blivit orättvist behandlad på grund av andra orsaker än kön ska man inte anmäla detta till JämO. Däremot finns det tre andra ombudsmän man kan vända sig till:

DO, om det rör diskriminering på grund av etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, www.do.se

HO, om det rör diskriminering på grund av funktionshinder, www.ho.se

HomO, om det rör diskriminering på grund av sexuell läggning, www.homo.se

Ibland kan man bli diskriminerad på flera grunder. Om man till exempel har blivit diskriminerad och man tror att det beror både på att man är invandrare och kvinna, kan man göra en dubbelanmälan till JämO och DO.

Fråga: Hur ser det ut med jämställdheten i Sverige idag?

Svar: Sverige har i internationell jämförelse nått långt på jämställdhetens område i flera avseenden. Bland annat är 45 procent av dem som sitter i riksdagen kvinnor och i regeringen satt det år 2004 lika många kvinnor som män på ministerposter.

Men mycket återstår innan kvinnor och män verkligen har samma rättigheter i samhället.

Lönemässigt tjänade kvinnor år 2004 cirka 83 procent av männens löner vid heltidsarbete. Det så kallade lönegapet mellan kvinnor och män har i princip varit konstant sedan 80-talet, trots att kvinnors arbetslivserfarenhet numera ligger i nivå med männens och att kvinnors utbildningsnivå till och med är högre än männens.

Om man ser på inkomsten, dvs den sammanlagda bruttolönen, blir gapet ännu större; kvinnors inkomst är runt 70 procent av männens. Det beror bland annat på att kvinnor jobbar deltid i högre utsträckning än män, tar ut större andel av föräldraförsäkringen och är sjukskrivna mer.

Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader, vilket innebär att en stor del av yrkena i Sverige är antingen kvinnodominerade eller mansdominerade. Generellt sett kan man säga att de yrken där många kvinnor jobbar, ligger lägre lönemässigt.

I börsnoterade företags styrelser sitter endast 15 procent kvinnor och det fanns bara fyra kvinnliga ordinarie vd i Sveriges 300 börsnoterade företag år 2004.

Kvinnor arbetar lika mycket betalt som obetalt, medan män arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt. Männen tar fortfarande bara ut 17 procent av föräldraledigheten. Det är också främst kvinnor som har deltidsjobb.

Detta är bara några exempel på att Sverige fortfarande har en lång väg att gå när det gäller jämställdhet. Vill du veta mer kan du ladda ned SCB:s publikation ”På tal om kvinnor och män – liten lathund om jämställdhet” på myndighetens webbplats.

Länk till SCB:s webbplats

Fråga: Kan JämO ge mig statistikuppgifter rörande jämställdhet eller tips om forskning?

Svar: JämO för ingen statistik, förutom rörande de anmälningar myndigheten får in. JämO bedriver heller ingen egen forskning.

Om man vill ha statistikuppgifter om jämställdhet kan man vända sig till Statistiska Centralbyrån, www. scb.se. De publicerar varje år en liten skrift som heter ”På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet”, där man kan finna statistik över kvinnors och mäns levnads- och arbetsförhållanden.

På arbetslivsinstitutet, www.arbetslivsinstitutet.se, bedrivs mycket forskning som rör jämställdhet i arbetslivet. Man kan också vända sig till det nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet om man har frågor om genusforskning; http://www.genus.gu.se/.

Fråga: Jag är transsexuell och har blivit diskriminerad på grund av det. Vart kan jag vända mig?

Svar: En transsexuell person är någon som upplever sig tillhöra det motsatta könet och som har genomgått eller önskar genomgå ett könsbyte. Därför är transsexualism en fråga om könstillhörighet och diskriminering av transsexuella räknas som könsdiskriminering. Om du blir trakasserad på grund av din transsexualism, kan du anmäla detta till JämO.

Arbetslivet

Fråga: Jag har blivit könsdiskriminerad på mitt jobb. Vad kan JämO göra?

Svar: Du kan anmäla den upplevda könsdiskrimineringen till JämO – eller till ditt fackförbund. Anmälan måste vara skriftlig – och den bör lämnas in till myndigheten så snabbt som möjligt. På JämOs hemsida finns det färdiga blanketter du kan fylla i.
Du kan förstås också skriva ned det inträffade med namn och telefonnummer och sedan skicka den per post.

Det får inte gå för lång tid mellan den diskriminerande handlingen och anmälan, eftersom ärendet då riskerar att preskriberas och JämO inte kan utreda det. Anmälningar om diskriminering utreds av JämOs jurister. Om du är medlem i ett fackförbund måste JämO först fråga förbundet om det vill företräda dig i tvisten. Om facket svarar ja blir ärendet vilande hos JämO i väntan på resultatet av den fackliga förhandlingen. Om facket avböjer gör JämO en utredning. Den består bland annat i frågor till arbetsgivaren för att få fram fakta om den misstänkta diskrimineringen.

Du som anmälare hålls underrättad om de kontakter som tas och får möjlighet att kommentera alla uppgifter som kommer fram.

Under utredningen är JämO opartisk. Om utredningen visar att det finns tillräckliga bevis för könsdiskriminering, blir JämO ditt ombud. Då arbetar JämO i första hand för att förhandla fram en frivillig överenskommelse mellan dig och arbetsgivaren. Detta kallas förlikning. Den kan bestå i löneförhöjning eller ekonomisk ersättning. När detta inte går kan JämO föra fallet till Arbetsdomstolen.

Om JämO bedömer att det inte går att bevisa könsdiskriminering har du ändå själv möjlighet att stämma arbetsgivaren vid tingsrätten. Mer information om att göra en anmälan hittar du på JämOs hemsida. Där kan du också finna anmälningsblanketter.

Fråga: En arbetsgivare frågade mig om jag planerade att skaffa barn då jag sökte ett jobb. Är det tillåtet?

Svar: Det finns inget direkt förbud mot att arbetsgivare ställer frågor om barn och familj. Men företaget riskerar att göra sig skyldigt till könsdiskriminering om det behandlar kvinnor och män olika under intervjun.

Om arbetsgivaren ställer frågor om barn och familj till kvinnliga men inte manliga arbetssökande – och frågorna upplevs som obehagliga och leder till att kvinnliga sökande gör en sämre insats under intervjun än de annars skulle ha gjort – kan det vara fråga om könsdiskriminering. Om kvinnor svarar ja på frågan om de planerar att skaffa barn, och sedan gallras bort, kan det också handla om könsdiskriminering. Därför avråder JämO bestämt arbetsgivare från att ställa frågor om graviditet. En arbetssökande är inte skyldig att berätta om vare sig redan påbörjad graviditet eller planer på barn. Hur man svarar måste var och en bestämma själv.

Enligt en ny bestämmelse, 16 § f-ledighetslagen, får arbetsgivare inte heller missgynna arbetstagare och arbetssökande om missgynnandet har samband med föräldraledighet.

Den som är anställd måste enligt föräldraledighetslagen tala om för arbetsgivaren att man vill vara föräldraledig minst två månader före ledighetens början eller så snart som möjligt.

Fråga: Vad är det för skillnad mellan trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier?

Svar: Trakasserier på grund av kön kan bland annat innebära förlöjligande generaliseringar av kvinnliga eller manliga egenskaper, ignorerande, undanhållande av information och liknande, som har samband med kön. Det är den som känner sig utsatt som avgör vad som är kränkande.

Sexuella trakasserier kan innebära bland annat beröringar, sexuell jargong, skämt, förslag, blickar, pornografiska bilder med mera. Även här gäller att det är den som känner sig drabbad som avgör vad som är kränkande.

Det är viktigt att den utsatta personen klargör för trakasseraren, muntligt eller skriftligt eller med hjälp av någon annan, att beteendet vållar obehag och måste få ett slut.

Vill du veta mer?

Fråga: Hur stor är löneskillnaden mellan kvinnor och män i Sverige?

Svar: I genomsnitt har kvinnor 83 procent av männens löner vid heltidsarbete. Om man ser på inkomsten, dvs den sammanlagda bruttolönen, blir gapet ännu större; kvinnors inkomst är runt 70 procent av männens. Det beror bland annat på att kvinnor jobbar deltid i högre utsträckning än män, tar ut större andel av föräldraförsäkringen och är sjukskrivna mer.

Om man tar hänsyn till skillnader i ålder, utbildning, arbetstid, sektor och yrke återstår fortfarande en oförklarad löneskillnad på cirka 8 procent.

Vanligtvis har kvinnor och män olika arbeten, eftersom den svenska arbetsmarknaden är extremt könsuppdelad. Nära 90 procent av arbetskraften finns i yrken som domineras av ettdera könet. Det leder till att många yrken har blivit ”könsmärkta”. Omedvetna värderingar gör att kvinnodominerade arbeten ofta har lägre status och betalas sämre än mansdominerade arbeten. När andelen kvinnor ökar i ett yrke riskerar löneutvecklingen att bromsas.

Hur stor denna s.k. värdediskriminering är kan inte anges i exakta siffror. Men den har blivit synlig på arbetsplatser som genomfört könsneutral systematisk arbetsvärdering. Där har kvinnodominerade arbeten med låg lön i många fall visat sig ställa lika stora eller större krav än välbetalda manliga jobb.

I alla sektorer på arbetsmarknaden är löneskillnaderna mellan könen lägst bland de yngsta arbetstagarna och ökar sedan så att äldre kvinnors löner utgör en allt mindre del av jämnåriga mäns löner.

Fråga: Min arbetsgivare påstår att vi inte behöver någon jämställdhetsplan eftersom alla som jobbar här är kvinnor. Har arbetsgivaren rätt?

Svar: Nej. Lagen gör inga undantag för enkönade arbetsplatser. Varje arbetsplats med fler än nio anställda är därför skyldig att göra en jämställdhetsplan. På en enkönad arbetsplats blir den självklara inriktningen i planen att ange mål och åtgärder för att rekrytera personer av det andra könet till verksamheten. Då måste man också se över de fysiska och psykosociala arbetsförhållandena så att båda könen ska kunna arbeta och trivas på arbetsplatsen.

Att vidta åtgärder för att arbetstagarna ska kunna förena arbete och föräldraskap och att skriva en policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön måste också göras på en enkönad arbetsplats, eftersom både kvinnor och män är föräldrar och eftersom sexuella trakasserier samt trakasserier på grund av kön kan förekomma också mellan enbart män eller mellan enbart kvinnor.

Fråga: Är det tillåtet att sparka mig från jobbet om jag blir gravid?

Svar: Nej, det är inte tillåtet. En uppsägning som har samband med graviditet är ett brott mot jämställdhetslagens diskrimineringsförbud och mot lagen om anställningsskydd (LAS). Man får inte heller avbryta en provanställning om skälet har samband med graviditet. Den som utsätts för det kan begära hjälp hos facket eller göra en anmälan till JämO.

Fråga: På mitt företag är de flesta av de anställda män. Arbetsgivaren verkar inte tycka att det är viktigt att få in fler kvinnor. Är det ett brott mot jämställdhetslagen?

Svar: Det ska råda en jämn könsfördelning inom varje yrkesgrupp. Ett ungefärligt mått är minst 40 procent av ettdera könet. Arbetsgivaren måste alltså sträva efter detta inom de yrkesgrupper som inte har en jämn fördelning. Om detta inte görs bryter man mot 9 § i jämställdhetslagen.

Högskolan

Fråga: Vad kan jag som student kräva av högskolan om jag blir sexuellt trakasserad i samband med undervisningen?

Svar: En högskola som får kännedom om att en student anser sig vara sexuellt trakasserad har en utredningsskyldighet enligt 6 § lagen om likabehandling av studenter i högskolan.

Högskolan måste utreda trakasserierna snabbt. Endast om det är uppenbart att de påstådda trakasserierna är ogrundade kan man låta bli att utreda dem. Exakt vad högskolan sedan ska göra beror på omständigheterna, liksom på högskolans faktiska möjligheter att gå till botten med saken. En högskola kan inte nöja sig med att konstatera att ord står mot ord, utan bör bilda sig en egen uppfattning om riktigheten av de påstådda trakasserierna.

I högskolans utredningsskyldighet ingår att följa utvecklingen och att informera den som känner sig trakasserad om vilka åtgärder man tänker vidta. Högskolan måste också informera den trakasserade om vilka ställningstaganden den gör, men också ge besked om den inte tänker vidta några ytterligare åtgärder. Om skolan kommer fram till att trakasserier har skett, ska de insatser man sedan gör ha till syfte att få dessa att upphöra.

Om den som trakasserat dig är en lärare, en rektor eller på något annat sätt representerar högskolan och om den personen hade insikt om att du kände dig trakasserad kan du ha direkt rätt till skadestånd, se 8 a § lagen om likabehandling av studenter i högskolan.

Vill du läsa mer om sexuella trakasserier i högskolan?

Fråga: Kan man kräva att undervisningen på en högskola inte ska vara kränkande mot kvinnor?

Svar: Om en lärare använder sig av undervisningen för att avsiktligen kränka kvinnor kan det vara fråga om trakasserier på grund av kön. Detta är förbjudet i 8 a § lagen om likabehandling av studenter i högskolan. I annat fall får man ta upp frågan med dem som ansvarar för undervisningen.

Fråga: Är det tillåtet att använda sig av s.k. positiv särbehandling vid antagning till högskoleutbildning?

Svar: Förbudet mot könsdiskriminering vid antagning till högskoleutbildning i 7 § lagen om likabehandling av studenter i högskolan innehåller ett undantag för ”särskilt intresse”. I förarbetena nämns jämställdhetsintresset som ett exempel på särskilt intresse och man nämner EG-domstolens praxis för positiv särbehandling. Därmed borde det vara tillåtet att vid jämbördiga eller nästan jämbördiga meriter välja en sökande av underrepresenterat kön. Detta är dock ännu inte klarlagt i svensk praxis.

Fråga: Omfattar förbudet mot sexuella trakasserier studentspex eller s.k. nollningar?

Svar: För att det ska vara fråga om trakasserier som högskolan ansvarar för krävs inte att dessa har ägt rum i högskolans lokaler men trakasserierna måste på något sätt knytas till studiesituationen vid högskolan. Det avgörande måste vara att studentens integritet i högskolestudierna är kränkt. Uppträdande av privat karaktär omfattas inte, t.ex. trakasserier som sker när en lärare och en student träffas på en studentkårs pub.

Skolan

Fråga: Jag blir trakasserad på skolan! Jag har pratat med min lärare, men det händer ingenting. Vad ska jag göra?

Svar: Skolan måste ta reda på vad som har hänt och försöka stoppa trakasserierna! Det säger den nya lagen mot diskriminering av barn och elever. Om skolan inte tar sitt ansvar och du tror att trakasserierna beror på att du är flicka eller pojke, att det alltså handlar om ditt kön, kan du anmäla skolan till JämO.

Skriv ett kort brev och berätta vad du heter, var du bor och vilken skola du går i. Berätta också lite kort om vad som hänt dig eller vad du är arg över.

Fråga: Vår skola har ingen likabehandlingsplan. Vår rektor sa att det inte behövdes. Är det rätt?

Svar: Nej, din rektor har fel. Varje skola måste göra en likabehandlingsplan där det står beskrivet hur skolan ska stödja alla barn och elevers rättigheter, oavsett kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder. Det står i lagen.

I planen ska det också stå hur skolan ska förebygga och förhindra trakasserier och annan kränkande behandling. Varje år ska planen följas upp och ses över.

Fråga: Jag blir trakasserad i skolan! Jag har pratat med min lärare, men det händer inget. Vad ska jag göra?

Svar: Du bör prata med rektorn eller med annan personal på skolan. En skola som får veta att en elev känner sig trakasserad måste undersöka vad som har hänt och sätta stopp för trakasserierna. Skolan måste undersöka det som eleven berättat snabbt. Bara om det är självklart att eleven inte blivit trakasserad kan skolan låta bli att utreda trakasserierna. Exakt vad skolan sedan ska göra beror från fall till fall.

Skolan måste också berätta för barnet/eleven (är det fråga om barn måste även man förstås prata med föräldrarna) vad man gör eller tänker göra för att sätta stopp för trakasserierna.

Om den som trakasserat dig är en lärare, en rektor eller på något annan person som jobbar på skolan kan du ha rätt till skadestånd.

Övriga samhällsområden

Fråga: Är det inte könsdiskriminerande att Försäkringskassan skickar barnbidraget till mamman men inte till pappan?

Svar: I lagen om förbud mot diskriminering, 11 §, har man undantagit bl.a. utbetalningen av barnbidraget. Riksdagen har röstat nej till förslaget att göra bestämmelsen om utbetalningen av barnbidraget könsneutral. Föräldrar kan få delad utbetalning vid gemensam vårdnad och växelvis boende men det förutsätter att föräldrarna är överens om det.

Länk till mer info på Försäkringskassans hemsida

Fråga: Vad kan jag göra om jag blir sexuellt trakasserad på fackkursen?

Svar: Sexuella trakasserier betraktas som könsdiskriminering. Sedan den 1 juli 2005 är könsdiskriminering förbjuden i fråga om medlemskap i fackförening samt även i samband med att man nyttjar förmåner (t.ex. fackliga utbildningar) som man får som medlem i fackförening, se 8 § lagen om förbud mot diskriminering. Du kan själv anmäla detta till JämO eller med hjälp av jurist kräva skadestånd av ditt fackförbund.

Fråga: Vad gör JämO åt de olika åldersgränserna på krogen?

Svar: Att en person blir könsdiskriminerad när hon eller han vill komma in på en restaurang strider mot 9 § lagen om förbud mot diskriminering, vilket ger rätt till skadestånd. Om en restaurang har olika åldersgränser för kvinnor och män informerar JämO om detta förbud mot könsdiskriminering. Om man gör en anmälan till JämO görs först en neutral utredning. Finns det bevis för könsdiskriminering kan JämO företräda anmälaren och kräva att restaurangen betalar ett skadestånd. Däremot kan vi inte förbjuda restaurangen att ha olika åldersgränser.

Fråga: Får en arbetsförmedling sålla bort gravida p.g.a. arbetsgivares önskemål om lämpliga arbetssökande?

Svar: Nej. Att missgynna gravida är direkt könsdiskriminering. Könsdiskriminering är förbjuden vid förmedling av arbete hos arbetsförmedlingen från och med den
1 juli 2005. Förbudet gäller också andra insatser, som t ex utbildningar, inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Känner man sig orättvist behandlad och det har samband med kön, kan man göra en anmälan till JämO.

Fråga: Får försäkringsbolag verkligen erbjuda olika försäkringspremier beroende på kön?

Svar: Ja, eftersom privata försäkringstjänster än så länge är undantagna från förbudet mot könsdiskriminerande tjänster, se 9 § lagen om förbud mot diskriminering. Men frågan är under utredning.

Fråga: Varför lägger JämO sig i prissättningen för exempelvis en klippning eller datingtjänster?

Svar: Därför att man inte längre får erbjuda en tjänst eller en vara på könsdiskriminerande villkor. Det står i 9 § lagen om förbud mot diskriminering, en lag som JämO ska bevaka. Givetvis får en frisör ta olika mycket betalt av en kvinna respektive av en man, men orsaken till prisskillnaden får inte vara könet i sig utan exempelvis olika tidsåtgång eller svårighetsgrad.