Remissvar
2008-09-19
Ärendenummer 0692/2008, Aktbilaga 2

Kulturdepartementet
103 33 STOCKHOLM

Yttrande över Betänkandet ”Föreningsfostran och tävlingsfostran” (SOU 2008:59)

Jämställdhetsombudsmannen, JämO, lämnar följande yttrande över betänkandet ”Föreningsfostran och tävlingsfostran”. Synpunkterna begränsas till att gälla könsrelaterade aspekter.

Sammanfattning

JämO tillstyrker förslagen i betänkandet och vill särskilt lyfta fram förslaget om förbättrad styrning av stödet till idrotten och den koppling som görs till jämställdhet.

Fördelning av bidrag

Det är JämO:s uppfattning att en förbättrad styrning är nödvändig för att öka förutsättningarna för en mer rättvis fördelning av statens stöd till idrotten mellan flickor och pojkar/kvinnor och män.

Betänkandet föreslår att ett samlat grepp ska tas på de olika statliga bidragen. Förslaget innebär också högre krav på redovisning och uppföljning. I statens utvärdering av idrottsstödets effekter ska både utformning och analys av indikatorer integrera ett jämställdhetsperspektiv. JämO välkomnar de föreslagna förändringarna och vill understryka att även den uppföljning som Riksidrottsförbundet föreslås ansvara för, ska belysas ur ett könsperspektiv.

Barnperspektivet

Att statens idrottspolitik kompletteras med ett barnperspektiv är positivt. JämO vill i detta sammanhang framhålla vikten av att också ha ett könsperspektiv på barns rättigheter för att möjliggöra både flickors och pojkars lika rättigheter.

Idrott åt alla

Enligt betänkandet återstår mycket arbete innan föreningsidrotten realiserat sitt mål om ”idrott åt alla”. Ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigt att idrotten är tillgänglig för alla så att alla individer i samhället får samma möjlighet till en god hälsa. Flickor idrottar i lägre utsträckning än pojkar och utrikes födda flickor har ett anmärkningsvärt lågt deltagande inom föreningsidrotten.

JämO:s uppfattning är att idrottsrörelsen behöver arbeta aktivt med särskilt riktade insatser för att öka antalet flickor inom idrotten. Ett sådant främjandearbete kan uppmuntras ytterligare vid fördelningen av bidrag. I propositionen 2007/08:95 ”Ett starkare skydd mot diskriminering” skriver regeringen: ”Många gånger är det tydligt att det bästa sättet att nå ökad jämställdhet, eller förutsättningar för ökad jämställdhet, är särskilda riktade insatser till flickor eller kvinnor.” Det är JämOs uppfattning att den här typen av riktade insatser kan användas som ett led i strävandena att få fler flickor att idrotta och därmed möjliggöra en bättre folkhälsa för alla.

Motverka traditionella könsmönster

En annan utmaning för idrottsrörelsen är att motverka de traditionella könsmönster som råder. JämO menar att jämförelser kan göras med läroplanen för förskola och skola. Den framhåller att flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller och fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.

En bättre könsbalans inom idrotten kräver en ökad tillgänglighet för båda könen. För att uppnå det behöver idrottsrörelsen arbeta aktivt och målinriktat för att möjliggöra för flickor att pröva pojkdominerade idrotter och tvärtom. Även här kan riktade insatser till det underrepresenterade könet vara en framgångsfaktor för att nå en bättre könsbalans.

Representation

Förutom möjlighet till deltagande ska också möjligheter ges för flickor och pojkar/kvinnor och män att medverka i föreningens demokratiska process. Specialidrottsförbunden domineras av män både när det gäller antal aktiva utövare och antalet styrelseledamöter. Riksidrottsförbundets policydokument och planer om jämställdhet har endast status av rekommendationer för specialidrottsförbunden.

JämO:s uppfattning är att samma krav på jämställd representation bör gälla för distriktsförbund och specialidrottsförbund, det vill säga jämn könsfördelning på beslutande nivåer. Inte som idag, då det räcker med att båda könen ska vara representerade på beslutande nivåer inom specialidrottsförbunden.

En jämställd idrottsrörelse

Många människor kommer i kontakt med idrottsrörelsen. Därför får de värderingar och attityder som förmedlas inom idrottsrörelsen stor genomslagskraft. Det gäller bland annat synen på jämställdhet. Idrottsrörelsen är därför en viktig samhällsaktör. JämO har granskat hur idrottsrörelsen som arbetsgivare arbetar med jämställdhetsplaner. Slutsatsen av den granskningen är att många av de granskade arbetsgivarnas planmässiga jämställdhetsarbete har haft stora och grundläggande brister. Specialidrottsförbunden har ett övergripande ansvar för respektive idrotts utveckling, en strategiskt viktig roll och ett stort ansvar i jämställdhetsarbetet. Arbetet med den lagstadgade jämställdhetsplanen är viktig för jämställdheten även inom den verksamhet som bedrivs.

En ökad generell kunskap om jämställdhet inom idrotten skulle gynna hela idrottsrörelsen.

Beslut i detta ärende har fattats av ställföreträdande Jämställdhetsombudsmannen Pia Engström Lindgren efter föredragning av utredaren Kristina Heyman.

Pia Engström Lindgren
Stf Jämställdhetsombudsman

Tillbaka