REMISSVAR
Ärendenummer 0478/2008, Aktbilaga 4
2008-08-28

Utbildningsdepartementet
103 33 STOCKHOLM

Remissvar angående betänkande av Gymnasieutredningen ”Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola” (SOU 2008:27)

Sammanfattning

JämO har med intresse tagit del av betänkandet och välkomnar generellt en omstrukturering av gymnasieskolan som skulle kunna bidra till ett mer jämställt samhälle. JämO efterlyser dock kraftfulla förslag på hur den könssegregering som finns i gymnasieskolan och i förlängningen arbetslivet ska motverkas.

• JämO anser att det bör tas fram förslag som inte låser flickor och pojkar i traditionella könsmönster.


• JämO vill särskilt understryka att gymnasieskolan har ett ansvar för att aktivt motverka könsstereotypa mönster.


• Det är positivt att utredaren har givit förslag på program med innehåll och namn som enligt betänkandet kan komma att attrahera både flickor och pojkar. Det saknas tyvärr ett konsekvent genomförande av detta och JämO anser att det behövs mer generella utbildningar för att bryta de könsmönster vi kan se.


• Det finns risk för att pojkar i högre grad än flickor, samt elever från studieovana hem, får sämre framtida förutsättningar med förslag om slopad högskolebehörighet på de yrkesinriktade programmen och ett ökat krav på behörighet till de högskoleförberedande programmen. JämO avstyrker ett sådant förslag.


• JämO vill trycka på vikten av att det måste finnas ett enkelt och kvalitetssäkrat sätt att uppnå gymnasieskolans mål utanför de nationella programmen.


• Det är viktigt med en samverkan med arbetslivet även för de högskoleförberedande programmen.


• En formaliserad kontakt med arbetslivet måste innehålla krav på att uppnå jämställdhetsmålen inom skola och arbetsliv.


• JämO föreslår att det bör finnas kompetens i diskrimineringsfrågor i det nationella rådet för utbildning.

5 Gymnasieskolan i en ny tid − förslag och bedömningar

5.2 Gymnasieskolans uppdrag kräver samverkanmed arbetslivet och högskolesektorn

5.2.2 Inrättandet av Nationella rådet för utbildning

JämO har tillsammans med de övriga ombudsmannamyndigheterna mot diskriminering erfarenhet av att efterlevandet av lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever inte är tillfyllest. JämO föreslår därför att det bör finnas kompetens i diskrimineringsfrågor i det nationella rådet för utbildning.

5.18 Gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och eftergymnasial utbildning

5.18.3 Andra förslag för vuxenutbildningen

JämO ger sitt bifall till rätten att kunna komplettera en gymnasieutbildning till grundläggande högskolebehörighet. Om förslaget blir verklighet vill JämO trycka på vikten av att det måste finnas ett enkelt och kvalitetssäkrat sätt att uppnå gymnasieskolans mål utanför de nationella programmen.

5.9 Högskoleförberedande utbildning och programstrukturer för de högskoleförberedande programmen

5.9.4 Samverkan mellan gymnasieskolan och högskolesektorn

Flickor och unga kvinnor har de senaste 30 åren uppvisat bättre studieresultat än pojkar och unga män (Skolverket Rapport 288, 2006). Samtidigt är kvinnor i Sverige i högre grad överutbildade för sitt arbete och har svårare än män att komma in på arbetsmarknaden. Det kan finnas en risk för att de flickor och kvinnor som läser högskoleförberedande program får en fortsatt sämre ställning på arbetsmarknaden i och med att utvecklingen av de högskoleförberedande programmen först och främst har fokus på ett samarbete med högskolan. En del av eleverna från dessa program kommer att gå direkt ut i arbetslivet, varför en samverkan med arbetslivet i så fall skulle vara viktig även här. Även de som studerar vidare på högskola måste kunna förberedas på ett inträde på arbetsmarknaden.

6 Konsekvensanalys, 6.1 Jämställdhet

Två gymnasieskolor – en för kvinnor och en för män

Det saknas ett nytänkande i de förslag på program som lagts fram. I föreliggande förslag återupprepas en struktur som speglar traditionella könsstrukturer. Det är därtill olyckligt att tvinga unga människor att redan i grundskolan göra kanske livsavgörande val som får konsekvenser både för individernas framtida möjligheter och för könsstrukturen på såväl högskolan som arbetsmarknaden.

JämO anser att det bör tas fram förslag som inte låser flickor och pojkar i traditionella könsmönster.

I betänkandet av utredningen om den könssegregerade svenska arbetsmarknaden ”Den könsuppdelade arbetsmarknaden” (SOU 2004:43) menar man att dagens utbildningsval kommer att ligga till grund för hur morgondagens arbetsmarknad ser ut. Det står också att läsa att kraven från morgondagens arbetsmarknad kan innebära att det inte räcker med att försöka få elever att välja otraditionellt, utan det kan vara så att strukturerna bakom hela programmets könskaraktär måste studeras och förändras. I denna konstaterar man att det krävs forskning om programs inlåsnings- och utestängningseffekter. Man måste se över programmens innehåll och metod och hur man namnger ett program. Dessutom konstaterar man att könssammansättningen i lärarkåren sätter prägel på ett program, ger signaler och påverkar utbildningens innehåll.

Det har visat sig att flickor och pojkar som väljer utbildning som bryter mot könsmönstret oftare avbryter sina studier (Skolverket, 2002, Efter skolan, rapport 223.). Om ifrågavarande förslag blir verklighet är det helt avgörande att lärarkåren har genuskompetens, vilket innebär omfattande kompetensutvecklingsinsatser, samt förändringar på lärarhögskolan. Lärarnas könsfördelning har också betydelse. Lagda förslag innebär vidare att elever måste uppmuntras att göra otraditionella val, vilket kommer kräva att grundskolan erhåller stora resurser för att uppnå jämställdhetsmålen.

Regeringen har i juni 2008 givit Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att stödja kommuner och skolor i deras arbete för att motverka traditionella studieval (U2006/9049/S).

Föreliggande betänkande fjärmar skolan från lösningar som handlar om studieprograms innehåll, struktur och namn.

Yrkesprogram för kvinnor

JämO bifaller ambitionen att underlätta för kvinnor att komma in i arbetslivet, men anser att lösningen som föreslås enbart förstärker könssegregeringen på arbetsmarknaden.

Könsneutrala programförslag

Utredarens förslag på att ”barn- och fritidsprogrammets” innehåll ska förändras något och byta namn till ”Ledarskap och friskvård” och därmed förväntas göra så att både flickor och pojkar söker sig till utbildningen är bra ur ett könsperspektiv. Ett sådant tänkande genomsyrar dessvärre inte betänkandet som helhet.

JämO hade önskat att Gymnasieutredningen exempelvis närmare hade studerat vissa av tidigare lagda förslag från Gymnasiekommittén, SOU 2002:120, om successiva val inom sektorer. I Gymnasiekommitténs betänkande kommer man fram till att det viktiga är att ha en bred grund att stå på, i och med att vi hela tiden måste kunna lära oss nya saker på grund av den föränderliga omvärlden. Det framgår vidare att en bred utbildning kommer att ge fler valmöjligheter. Gymnasiekommitténs förslag att skjuta upp valet av yrkesinriktning skulle kunna förhindra att flickor och pojkar i tidig ålder låses in i stereotypa könsstrukturer.

Gymnasieskolan en spegling av arbetsmarknaden – men också en medskapare av densamma

JämO anser att en formaliserad kontakt med arbetslivet måste innehålla krav på att uppnå jämställdhetsmålen inom skola och arbetsliv. Utifrån det faktum att svensk arbetsmarknad är påtagligt könssegregerad och då jämställdhetslagens krav på jämn könsfördelning har funnits sedan 1980 kan det inte förväntas att hänsyn tas till jämställdhetsaspekter per automatik.

Det ansvar som parterna faktiskt har för att arbeta målinriktat för jämställdhet i arbetslivet fråntar heller inte gymnasieskolan dess ansvar. Skolan har i enlighet med lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever ett tydligt ansvar när det gäller att främja likabehandling och enligt läroplanen för de fria skolformerna (Lpf 94) också ett tydligt ansvar vad exempelvis gäller att motverka könsstereotypa mönster vid elevernas yrkesval.

Avsaknad av konsekvensanalys av högskolebehörigheten ur ett könsperspektiv

Det finns risk för att pojkar i högre grad än flickor, samt elever från studieovana hem, får sämre framtida förutsättningar med förslag om slopad högskolebehörighet på de yrkesinriktade programmen och ett ökat krav på behörighet till de högskoleförberedande programmen.

JämO avstyrker ett sådant förslag.

Enligt en rapport från Skolverket (Studieresultat i gymnasieskolan - avbrott och slutbetyg utan grundläggande behörighet, 2008) lämnar var fjärde kvinna och var tredje man gymnasieskolan utan att få behörighet till högre studier. I Den könsuppdelade arbetsmarknaden (SOU 2004:43) konstaterar man dessutom att ”ökad utbildningsnivå har bidragit till en mindre könssegregerad arbetsmarknad men könssegregerade utbildningsval (typ av utbildning) har haft motsatt effekt.”

I Högskoleverkets rapport (2008:20 R) kan vi se att allt fler kvinnor och allt färre män väljer högskolestudier. Utredaren uppger att en förklaring till detta är att det för flickor inte finns det yrkesförberedande alternativ som finns för pojkar och föreslår därför yrkesförberedande program för flickor, exempelvis Programmet för Vård och Omsorg. Detta är ingen lösning på det problem att en stor andel pojkar inte väljer att fortbilda sig och har lägre betyg än flickor generellt. Förslaget kan ses som en anpassning till problem som troligen är genusrelaterade.

I direktivet till föreliggande betänkande anges att det ”sedan programgymnasiet infördes har utvecklingen i samhälls- och arbetslivet varit snabb. Arbetslivet ställer krav på både bredd och djup i medarbetarnas kompetenser, samtidigt som rörligheten på arbetsmarknaden ökar. Den globala konkurrensen och den snabba tekniska utvecklingen skapar nya förutsättningar.” Det är rimligt att anta att fortsatta studier inom högskola kommer att krävas i framtiden, både för att säkerställa individers karriärutveckling och för att tillgodose arbetsmarknadens kommande behov av fördjupad och breddad kompetens hos arbetstagarna. Det rekommenderas även i en rapport från OECD (Tertiary Education for the Knowledge Society, 2008) att elever inte ska tvingas att göra alltför tidiga val och att gymnasiet generellt bör leda till högskolebehörighet.

Utifrån lagt förslag kan det komma att krävas mer studier för de som går ett yrkesförberedande program och som vill ha högskolebehörighet än för en som redan går ett högskoleförberedande program. Därtill behöver eleven ta sitt individuella val i anspråk. Detta tillsammans med ökade krav på behörighet från grundskolan kan komma att minska andelen pojkar som läser vidare efter gymnasiet om inget i övrigt görs.

Detta skulle kunna bli ett tydligt exempel på hur klass och kön är avgörande för individers livssituation och arbetsmarknadens struktur i framtiden.

Sammanfattande kommentar

Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. I regeringens direktiv till Delegation för jämställdhet i skolan (Dir.2008:75) uppger regeringen att dess utgångspunkt för jämställdhetsarbetet i skolan är att alla elever ska få pröva och utveckla sina förmågor och intressen utan att hindras av traditionella könsroller. Där anges också att det för att uppnå ett jämställt samhälle måste till ytterligare insatser för att bryta traditionella könsmönster och den struktur som bl.a. visar sig genom könsuppdelningen inom utbildningssystemet.

JämO befarar att förslagen i ”Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola” kan komma att försvåra detta arbete.

I uppdraget till betänkandet uppges att ”gymnasieskolan skall bygga vidare på grundskolans kunskaper och eleverna skall ges möjlighet att välja utbildningsinriktningar efter fallenhet och intresse utan att valet begränsas av t.ex. kön eller social bakgrund.”

Det hade utifrån detta varit önskvärt med en djupare konsekvensanalys av hur frågor kring socioekonomisk bakgrund och kön kommer att samverka med anledning av lagda förslag.

Beslut i detta ärende har fattats av Jämställdhetsombudsman Anne-Marie Bergström efter föredragning av utredaren Johan Gyberg.

Anne-Marie Bergström
Jämställdhetsombudsman

Tillbaka