REMISSVAR
ärendenr 436/2008, aktbil. 2
2008-07-04

Kulturdepartementet
Registratorn
103 33 Stockholm

Yttrande över Språklagsutredningens betänkande Värna språken – förslag till språklag, SOU 2008:26

Sammanfattning

Lagförslaget slår fast att alla som bor i Sverige ska ha rätt att tillägna sig det svenska språket. Jämställdhetsombudsmannen ställer sig bakom det förslaget men vill också understryka att tillgången till språk har en könsaspekt.

Förslaget till språklag saknar en könsanalys. En språklag bör åtminstone i förarbetena beakta de könsskillnader som finns i tillgången till språk. Svenska är det skolämne där det råder störst skillnad mellan flickors och pojkars resultat, till pojkarnas nackdel. Bristande kunskaper i svenska är också ett stort hinder för integration för vissa grupper av invandrarkvinnor.

Inledning

En utgångspunkt för utredningen är riksdagens språkpolitiska mål, bland vilka ingår att alla ska ha rätt till språk, närmare bestämt att utveckla och tillägna sig svenska språket.

Betänkandet behandlar språkfrågan primärt som en fråga om integration och internationalisering. De frågor som står i fokus är den ökade användningen av engelska på svenskans bekostnad, samt det faktum att det talas minst 150 olika modersmål i Sverige idag.

Lagförslaget slår fast att svenska är huvudspråk i Sverige. Det innebär att svenska är samhällets gemensamma språk ”som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till”.

Enligt förslaget ska det allmänna ha ansvar för den enskildes tillgång till språk. ”Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska.”

JämO beklagar att betänkandet inte omfattar någon analys av skillnader mellan kvinnors och mäns tillgång till språk. Myndigheten vill fästa uppmärksamheten vid särskilt två områden som kan kräva särskilda preciseringar för att säkerställa målet att alla ska ha tillgång till svenska: könsskillnader i skolresultat och språksituationen för vissa grupper av invandrarkvinnor.

Könsskillnader i skolresultat

”Genom språket kan vi gestalta omvärlden, uttrycka behov och känslor, ta in och förmedla information och kunskap”, skriver utredaren.

Tillgång till språk har ett egenvärde. Det är i och genom språket vi blir medvetna om oss själva och omvärlden. Känslor och tankar artikuleras i språket. Ett rikt språk möjliggör en rik inre värld. Ett torftigt språk kan beröva den enskilde möjligheten till inre utveckling.

Språket är också ett verktyg för att erövra ny kunskap. Tillgången till språk är en förutsättning för den enskildes möjligheter att utbilda sig, informera sig och skaffa sig kunskap.

Det finns ett klart samband mellan språklig förmåga och förmåga till inlärning. Elever som inte förstår instruktioner eller faktatexter har svårt att ta till sig ny kunskap. Tillgång till språk är en grundläggande förutsättning för övrig inlärning, vilket bland annat kommer till uttryck i den rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande som utfärdats av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. (Europaparlamentets och Rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006/962/EG))

Pojkar har idag ett språkligt underskott jämfört med flickor, som både riskerar att ge dem sämre förmåga att artikulera tankar och känslor och sämre inlärningsförmåga.

Flickor i grundskolan har bättre betyg än pojkar i alla ämnen utom idrott. Pojkarna når i genomsnitt 90 procent av flickornas resultat. Skillnaden mellan könen har varit i stort sett konstant mellan 1988 och 2004. ( Den följande redogörelsen bygger huvudsakligen på Skolverkets rapport nr 286: Könsskillnader i måluppfyllelse och utbildningsval.) 

Störst är skillnaden i svenska. Här når pojkarna bara drygt 80 procent av flickornas resultat. Sex av tio elever som saknar behörighet till gymnasiet (godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk, i matematik och engelska) är pojkar.

I de nationella proven i svenska är det en högre andel flickor än pojkar som får de högre betygen.

Pojkar har sämre läsförståelse än flickor. Skillnaden har ökat över tid. Vid internationella jämförelser hör Sverige till de länder som visar störst könsskillnad till flickornas fördel.

Mönstret är det samma i gymnasiet. Pojkarna når ungefär 90 procent av flickornas resultat. Skillnaden är störst i svenska.

Elever med utländsk bakgrund visar något mindre könsskillnader än elever med etniskt svensk bakgrund. En förklaring på gymnasienivå är att det är förhållandevis fler manliga än kvinnliga elever med utländsk bakgrund som hoppar av studierna och därmed inte omfattas av jämförelsen.

En lag som ger alla som är bosatta i Sverige rätt till svenska, bör rimligen beakta de könsskillnader som finns mellan flickor och pojkar. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de grupper av pojkar med invandrarbakgrund som når sämst resultat i skolan.

En lag som ålägger det allmänna ett ansvar för allas tillgång till svenska, bör i förarbetena ge någon vägledning för hur detta ansvar ska uppfyllas ur jämställdhetssynpunkt.

Könsskillnader i svenska som andraspråk: kvinnor med invandrarbakgrund

Betänkandet problematiserar etnicitetens betydelse för den enskildes tillgång till svenskan, men säger ingenting om de könsskillnader som finns när det gäller språkliga färdigheter.

Den del av utredningen som behandlar det offentliga skolväsendets roll i språkpolitiken redogör för situationen för modersmålsundervisning, svenska som andraspråk i grundskolan och språkundervisning för vuxna invandrare.

En grupp som står mycket långt från arbetsmarknaden är invandrarkvinnor med låg eller ingen utbildning, dåliga kunskaper i svenska och med stort ansvar för hem och familj. (Se till exempel Invandrarkvinnor fick en trappa till arbetslivet, Lunds universitet, http://www.soclaw.lu.se/press/artiklar/invandrarkvinnor-fick-en-trappa-till-arbetslivet) Många av dem når aldrig tillräckliga kunskaper i svenska för att få en fast förankring i det svenska samhället.

En lag som ger det allmänna ansvar för att ge alla enskilda bosatta i Sverige tillgång till svenska, bör åtminstone i förarbetena utveckla hur detta ansvar tas gentemot särskilt utsatta grupper.

I sammanhanget vill JämO fästa uppmärksamheten vid en möjlig konflikt mellan utredningens lagförslag och regeringens reform med vårdnadsbidrag.

Den 1 juli i år infördes möjligheten för kommuner att bevilja vårdnadsbidrag till föräldrar med barn mellan 1 och 3 år som inte utnyttjar barnomsorgen. Ett liknande system, kontantstötte, infördes 2000 i Norge. Merparten av dem som använt kontantstödet för att stanna hemma har varit invandrarkvinnor. Därigenom har stödet bidragit till att försvåra den språkliga integrationen dels för dessa invandrarkvinnor, dels för deras barn.

Föredragande i ärendet har varit JämOs språkvårdare, pressekreterare Magnus Jacobson och jurist Caroline Wieslander Blücher.

Luca Nesi
Vikarierande chef för juridiska enheten

Tillbaka