REMISSVAR
Ärendenummer 1581/2007, Aktbilaga 2
2008-01-15

Socialdepartementet
103 33 STOCKHOLM

Yttrande över promemoria om Jämställdhetsbonus S2007/10527/SF

Jämställdhetsombudsmannen, JämO, avger följande synpunkter över ovanstående promemoria.

Sammanfattning

JämO ser positivt på intentionen att jämna ut skillnaderna i uttaget av föräldrapenning och därmed jämna ut skillnader i kvinnors och mäns villkor i hemmet och i arbetslivet. Det är emellertid svårt att uttala sig om effekterna av den föreslagna bonusen, eftersom förslaget saknar en konsekvensanalys ur jämställdhetssynpunkt. JämO anser att en individualiserad föräldraförsäkring är det mest effektiva sättet att skapa en jämn fördelning av föräldraledigheten, vilket i sin tur bidrar till att skapa lika villkor på arbetsmarknaden för kvinnor och män.

Inledning

Införandet av en jämställdhetsbonus är en av de bärande utgångspunkterna för regeringens familjepolitiska reform. Enligt förslaget vill regeringen förbättra förutsättningarna för både kvinnor och män att ta ett aktivt och jämlikt ansvar för föräldraskapet, utan att för den skull frånta familjerna deras självbestämmande. JämO anser att syftet med förslaget, att förbättra förutsättningarna för jämställdhet vad gäller såväl föräldraledighet som deltagande i arbetslivet, är gott.

I enlighet med principen om jämställdhetsintegrering bör förslaget om en jämställdhetsbonus innehålla en analys ur ett könsperspektiv (http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/56/57/1c78e6d5.pdf). Någon sådan analys finns inte. JämO finner det anmärkningsvärt att ett förslag som syftar till ökad jämställdhet inte innehåller en analys av hur kvinnors och mäns villkor påverkas.

Synpunkter på förslaget

Införandet av en jämställdhetsbonus utgör, precis som införandet av ett vårdnadsbidrag, en del av regeringens familjepolitiska reformpaket. Ett syfte med jämställdhetsbonusen uppges vara att jämna ut skillnaderna i uttaget av föräldrapenning och därigenom öka kvinnors förvärvsfrekvens. JämO befarar att det planerade införandet av vårdnadsbidrag kan missgynna kvinnor och därigenom förta en eventuell positiv effekt som jämställdhetsbonusen kan ha på kvinnors förvärvsfrekvens.

I förslaget om jämställdhetsbonus finns en redogörelse för vilka ekonomiska förutsättningar som måste vara uppfyllda för att jämställdhetsbonusen skall falla ut. Arbetsgruppen bakom förslaget uppger att det stora flertalet familjer kommer att vinna på att dela på föräldrapenningen. Det finns emellertid ingen redogörelse för hur stor andel familjer som inte kommer att vinna på att dela på föräldrapenningen, beroende på skillnader i inkomst mellan vårdnadshavarna eller där någon av vårdnadshavarna har en högre inkomst än inkomsttaket för föräldrapenningen.

JämO efterlyser därför uppgifter om hur stor andel familjer som faller utanför det nu aktuella förslaget till jämställdhetsbonus genom att de inte tjänar på bonussystemet, samt ett resonemang kring vad detta betyder för jämställdheten i dessa grupper.

Förslaget om jämställdhetsbonus redovisar uttag av föräldrapenning uppdelat på kön samt sysselsättningsfrekvens och arbetstid för småbarnsföräldrar. Det saknas dock en redogörelse för tänkbara förklaringar till att kvinnor fortfarande tar ut cirka 80 procent av föräldrapenningen och en betydligt större andel av själva föräldraledigheten.

En grundläggande fråga att ta ställning till för att kunna bedöma den föreslagna jämställdhetsbonusen ur ett jämställdhetsperspektiv, är vilken roll familjens ekonomi spelar för fördelningen av föräldraledigheten. Forskning och beräkningar visar att det finns en rad omständigheter som gör det tveksamt om det familjeekonomiska argumentet har den vikt som det vanligen tillmäts. Följande lista är på intet sätt uttömmande, men visar ändå behovet av att problematisera förslagets utgångspunkter:

• Höjningen av taket i föräldraförsäkringen från 24 800 kronor till 33 000 kronor hade ingen utjämnande effekt under det första året, enligt Försäkringskassans analys. (
  

  ”Ekonomin styr inte föräldraledighet”, DN, 28.06.07.)



• 
  

  Män tar ut föräldrapenning för hela sin föräldraledighet. Kvinnor är däremot föräldralediga betydligt fler dagar än de tar ut föräldrapenning för. Det tycks alltså i många familjer finnas ekonomiskt utrymme för att låta kvinnan vara hemma med en betydligt lägre ”inkomst” än de 80 procent som föräldrapenningen ger. (Flexibel föräldrapenning – hur mammor och pappor använder föräldraförsäkringen och hur länge de är föräldralediga, RFV Analyserar 2004:14)



• Det familjeekonomiska argumentet används vare sig pappan har högre eller lägre inkomst än mamman (”Nej, då förlorar vi för mycket pengar”, resp. ”Nej, han skulle få så låg föräldrapenning så det har vi inte råd med”). (Se t. ex. Lisbeth Bekkengen, Man får välja (2002))
  


• Män med högre inkomster tar ut mer föräldraledighet än män med lägre inkomster. (”Fler är pappalediga”, Välfärd 2003:2)
   


• Det faktiska inkomstbortfallet i en vanlig LO-familj där pappan är hemma i stället för mamman uppgår till cirka 200 kronor i månaden (En reformerad föräldraförsäkring – Kärlek, omvårdnad, trygghet, SOU 2005:73).

Avslutning

Bristen på problematisering och analys ur ett jämställdhetsperspektiv gör det svårt att ta ställning till den föreslagna jämställdhetsbonusen. Mycket talar för att andra faktorer har större betydelse än familjens ekonomi för fördelningen av föräldraledigheten.

Det görs heller inget försök i promemorian att uppskatta kostnaderna för den föreslagna bonusen. Det går därför inte att väga jämställdhetsbonusen mot alternativa åtgärder för att öka pappornas andel av föräldraledigheten.

En jämn fördelning av ansvaret för hem och barn är ett av de nationella mål som riksdagen lagt fast för jämställdhetspolitiken. Fördelningen är också av stor vikt för att ge kvinnor och män lika villkor i arbetslivet, vilket i sin tur har bäring på två av de andra jämställdhetspolitiska målen: ekonomisk jämställdhet och jämn fördelning av makt och inflytande.

Sedan föräldraförsäkringen infördes 1974 har männens andel av den uttagna föräldrapenningen ökat från 0 till 20 procent. Det är naturligtvis positivt, men ökningen går för sakta.

En jämställdhetsbonus kan i bästa fall skynda på utvecklingen mot ett jämnare utnyttjande av föräldraförsäkringen. Sannolikt spelar traditionella könsroller – våra förväntningar på kvinnor och män som föräldrar – en mer avgörande roll för hur föräldraförsäkringen utnyttjas, än rent familjeekonomiska effekter.

De mest verksamma åtgärderna hittills för att öka pappornas uttag har varit införandet av de så kallade ”pappamånaderna”, det vill säga de 30+30 dagar som inte får överlåtas på den andra föräldern.

JämO anser därför, liksom i tidigare remissyttranden, att en individualiserad föräldraförsäkring är det mest effektiva sättet att skapa en jämn fördelning av föräldraledigheten, vilket i sin tur bidrar till att jämna ut kvinnors och mäns villkor på arbetsmarknaden.

Beslutande har varit jämställdhetsombudsman Anne-Marie Bergström. Föredragande har varit juristen Andreas Ahlén.

Anne-Marie Bergström
Jämställdhetsombudsman

Tillbaka