JämO
JämO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Handikappombudsmannen till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna sida kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
 
Hoppa till textinnehållet


REMISSVAR
Ärendenummer 1412/2007, Aktbilaga 3
2007-12-19


Utbildningsdepartementet
103 33 STOCKHOLM




Remissvar angående betänkande av Skolmyndighetsutredningen ”Tre nya skolmyndigheter” (SOU 2007:79)


Jämställdhetsombudsmannen, JämO, avger följande yttrande över ovanstående betänkande.

Sammanfattning


JämO har i stort inget att anmärka på förslaget om en omstrukturering av myndigheterna.

JämO anser dock att det är motiverat att skapa en självständig myndighet för de uppgifter som BeO utför. Därtill ser JämO att en viss förvirring skulle kunna uppstå med det förslag på namnändring av myndighetsfunktionen som utredningen har.

Vidare anser JämO att det krävs omfattande nationella utvecklingsinsatser vad gäller arbetet utifrån lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.

Placering av Barn- och elevombudet


JämO är enig med utredningen om att BeOs självständighet gentemot andra myndigheter är viktig för att skapa förtroende hos enskilda barn och elever, skolhuvudmän och allmänhet, samt att en egen myndighet som hanterar frågor om kränkande behandling i skolorna skulle skapa garantier för ett sådant oberoende.

Lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever kräver, enligt JämOs erfarenhet, att jurister och utredare samarbetar, utbyter erfarenheter och på olika sätt genomgår kompetensutveckling. JämO kan se en risk med att BeO enbart får tillgång till Skolinspektionens jurister vid behov. Risken består i att BeO inte kan styra det viktiga utvecklingsarbete och inte kan bygga upp den expertis som denna nya lag kräver. BeO bör därför bli en egen myndighet och förstärkas mot bakgrund av de många anmälningar som kommer in till BeO i enlighet med berörd lag. Det är beklagligt om ekonomiska argument avgör utfallet i denna fråga.

Ett av utredningens argument för att BeO inte kan inrymmas inom det nya Skolverket är att ”renodlingsprincipen” sätter hinder för det. ”Renodlingsprincipen” innebär bl.a. att verksamhet av främjande karaktär bör hållas åtskiljt från tillsyn. Utredningens slutsats blir att BEO bör inrymmas i den nya myndigheten Skolinspektionen.

JämO har med intresse tagit del av resonemanget, men anser att slutsatsen inte låter sig förenas med den s.k. ”renodlingsprincipen” och de instruktioner som finns för BeO. BeO ska förutom att utföra de uppgifter som ska ombesörjas av Skolinspektionen vad gäller lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, även idka främjande verksamhet. BeO ska ta initiativ till eller medverka i utbildnings- och informationsverksamhet som rör denna lag. Mot bakgrund av vilka uppgifter BeO kommer att ha, synes det vara helt klart att BeO ska vara en självständig myndighet.

Namnbyte på Barn- och elevombudet


Det kan verka bagatellartat att byta namn från Barn- och elevombudet till enbart Elevombudet, men JämO ställer sig frågan om inte även detta kan skapa förvirring. I lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever definieras barn som den som deltar i eller söker till förskoleverksamhet eller skolbarnomsorg enligt skollagen och elev som den som utbildas eller söker utbildning enligt skollagen. Det nya namnet skulle kunna uppfattas som om barn i den bemärkelsen blir osynliggjorda, vilket i sin tur kan skapa en viss osäkerhet. Mot bakgrund av detta är nuvarande namn att föredra.

Nationellt prioriterade insatser


Utredningen pekar ut en riktning om färre riktade insatser, ägnade att påverka en viss huvudman eller skola, och anger istället att det kommer att finnas ett nationellt behov av att staten ansvarar för vissa generella utvecklingsinsatser. JämOs bedömning efter snart två års erfarenhet av lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever är att det behövs stora generella insatser kring utvecklandet av likabehandlingsplaner och kring arbetet med att främja likabehandling och motverka trakasserier och annan kränkande behandling. Inte minst visar resultatet från Skolverkets inspektioner ett behov på detta område. JämO har tillsammans med BeO och de andra ombudsmännen samarbetat kring utbildningsinsatser om denna lag så långt det varit möjligt med de resurser som finns. Dessa erfarenheter visar att en nationell insats kring de nya krav som lagen ställer på skolornas förebyggande och främjande arbete med fördel skulle kunna genomföras i samarbete med ombudsmännen.

JämO välkomnar lärarlyftets fortlevnad och skulle se det som positivt om kunskap som har att göra med ovan nämnda lag integrerades inom ramen för denna.


Beslut i detta ärende har fattats av Jämställdhetsombudsman Anne-Marie Bergström efter föredragning av utredaren Johan Gyberg.



Anne-Marie Bergström
Jämställdhetsombudsman

 

Tillbaka