REMISSVAR
Ärendenummer 812/2007 aktbil 8
2007-10-16

Näringsdepartementet
103 33 Stockholm

Yttrande över Inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010-2019

Jämställdhetsombudsmannen, JämO, avger följande yttrande över ovanstående underlag. JämO begränsar sitt yttrande till synpunkter utifrån jämställdhetsombudsmannens kunskapsområde.

Sammanfattning

JämO instämmer i underlagets påpekanden om vikten av att göra jämställdhetsanalyser inom området. Det sjätte transportpolitiska målet – ett jämställt transportsystem – bör genomsyra uppföljningen av övriga mål (mainstreaming). Jämställdhetsanalyserna är särskilt väsentliga att genomföra mot bakgrund av att de hittills varit försummade inom området och mot bakgrund av att transportsektorn och transportpolitiken tillhör de mest mansdominerade sektorerna i samhället.

JämO betonar vikten av att uppnå delmålet om ett jämställt deltagande i utformningen av transportsystemet. Även om förutsättningarna för att uppnå representationen 40-60 procent kvinnor och män i samtliga trafikverks ledningsgrupper år 2010 förfaller svåra så får inte ansträngningarna för att nå målet avmattas. Infrastrukturplanering och transportpolitik har ett så avgörande inflytande på övriga delar av samhällsekonomi och politik att kvinnors och mäns likvärdiga deltagande i underlag, planering och beslut måste tas på stort allvar.

JämO vill även poängtera vikten av att ”jämställdhet” inte blir ett politiskt honnörsord i utredningar eller förslag. Det är förslagens konkreta betydelse för kvinnor och män som grupper och enskilda som ska belysas. För att möjliggöra en sådan belysning krävs analyser av vilka behov och livsmönster som dagens kvinnor och män, som grupper och enskilda, har och vilka förändringar eller tendenser till förändringar som är möjliga att skönja.

Inledning

Kunskap och medvetenhet om betydelsen av jämställdhetsanalyser inom transporter och övergripande strukturplanering börjar vinna insteg inom området. Så skriver till exempel SIKA i sitt underlag att det saknas redovisning av samhällsekonomisk nytta ur ett jämställdhetsperspektiv. SIKA föreslår att den kommande propositionen bör innefatta en belysning av de fördelningspolitiska effekterna av förslagen när det gäller inkomstgrupper och kön (jämställdhet).

Tidigare forskning inom området, som t ex Nordiska Ministerrådets forskargrupp för det nya vardagslivet (1988) har pekat på vikten av att analysera kvinnors och mäns olika behov, erfarenheter av och kunskap kring boende, byggande, planering, trafiksituationer mm.

En snabb sökning efter litteratur på webbplatsen för det nationella nätverket Kvinnor i transportpolitiken, www.kvinnoritransportpolitiken.se, ger vid handen att det idag finns en mångfald publikationer som tacklar frågan om jämställdhet i förhållande till transporter, trafikpolitik och samhällsplanering.

Ett av de senaste bidragen är En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling, en rapport som kanslirådet på UD, Gerd Johnsson-Latham, gjort till Miljöberedningen, MVB 2007:02. Rapporten, som behandlar de globala sambanden mellan samhällsplanering, jämställdhet, miljöfrågor, resurser och hållbar utveckling, kan utgöra ett ramverk för att sammanföra flera av de svenska trafikpolitiska målen till en helhet.

Redogörelser för kvinnors och mäns olika resmönster finns nämnt i SIKAs underlag, något som tidigare även belysts av JÄMIT, Utredningen om jämställdhet, IT och transporter (SOU 2001:44) och i SIKAS egna tidigare delrapporter till regeringen.

SIKA kopplar i det nuvarande underlaget ihop analysen av kvinnors och mäns resmönster med regionala skillnader i resmönster. En slutsats är: De djupare orsakerna till skillnader i resbeteende står dock inte att finna i transportsystemet utan bör sökas i arbetsmarknadens uppdelning mellan kvinnliga och manliga sektorer, mäns och kvinnors sociala roller samt kulturella uppfattningar om rörlighet som en manlig domän. (sid 14)

Och tidigare: Det transportpolitiska målet syftar inte till att styra mäns och kvinnors resmönster. Enskilda individer bör själva få utforma sin konsumtion av transporttjänster, givet den infrastruktur vi har och de transportkostnader som råder. (sid 14)

Men också: Målet om jämställdhet handlar om att ”säkerställa att kvinnors och mäns värderingar, erfarenheter och behov tillmäts samma vikt vid beslut som rör transportsystemet”. (sid 54)

Och: Kvinnor har i genomsnitt fortfarande betydligt lägre inkomst än män. Detta innebär att kvinnor har sämre möjlighet att uttrycka sina preferenser (tycke, smak och behov) i det marknadsekonomiska systemet och därmed också sin nytta av olika resurser som värderas i traditionella samhällsekonomiska kalkyler. (sid 54)

SIKA tydliggör transportsektorns mansdominans, och resonerar om skillnaderna i könsrepresentation mellan trafikmyndigheternas olika delar och nivåer och branschens underleverantörer mm.

JämO kan konstatera att jämställdhetsanalysen i princip är frånvarande i Banverkets underlag. Banverket konstaterar att regeringen bör utforma tydligare och konkreta avvägda etappmål, särskilt när det gäller delmålen tillgänglighet, transportkvalitet, regional utveckling och jämställdhet, men egen analys från verkets sida saknas.

Vägverket instämmer i Banverkets förslag när det gäller regeringens uppgifter. Vägverket har också tagit på sig uppgiften att under år 2007 arbeta fram ett fördjupningsdokument som integrerar jämställdhetsarbetet i Vägverkets alla verksamhetsgrenar och ser till att alla beslut präglas av ett jämställdhetsperspektiv (sid 13 i Strategisk plan 2008-2017). En ambitiös målsättning, som borde kunna användas som ett underlag i regeringens kommande proposition.

Slutsatser

JämO välkomnar att SIKA har påbörjat en fördjupad diskussion om innehållet i det sjätte transportpolitiska målet, men kan samtidigt konstatera att mycket arbete återstår innan en jämställdhetsanalys genomsyrar tänkandet kring transportsektorn och transportpolitiken. Det finns påtagliga skillnader i de tabeller som förekommer i kapitel 4 Styrmedel som påverkar transportsektorn över de olika delmålen, där det sjätte delmålet – ett jämställt transportsystem – sällan har några underrubriker. Kunskap som kan leda vidare till konkreta förslag saknas, eller har inte inarbetats i underlaget.

SIKA konstaterar tyvärr också att man finner det osannolikt mot bakgrund av dagens utveckling att det mer konkreta etappmålet om att inget köns representation ska understiga 40 procent i samtliga trafikverks ledningsgrupper år 2010 kommer att nås.

JämO invänder mot den defaitistiska hållningen. Att förutsättningarna är svåra (transportsektorns mycket tunga mansdominans) gör det än viktigare att diskutera nya sätt att gå vidare i frågan och inte ge upp. Ett sätt kan vara att lära av de praktiska erfarenheter som finns samlade inom yrkesnätverket Kvinnor i transportpolitiken och i ett angränsande yrkesnätverk inom samhällsplaneringen, Kvinnors byggforum.

Mot bakgrund av de tydliga brister som finns när det gäller avstämningar och delmål inom det sjätte transportpolitiska målet instämmer JämO i behovet av att regeringen i sin kommande proposition ger trafik- och transportmyndigheterna ett påtagligt förhållningssätt till frågan, och anger tydliga ramar för utvärdering av mål och delmål. Kunskapsinhämtning och sammanförande av existerande forskning är ett viktigt delmål i sig.

JämO vill också påtala vikten av att ordet ”jämställdhet” inte används som ett politiskt honnörsord i den kommande propositionen. Det är innehållet i en jämställdhetsanalys som är det väsentliga; att se vilka effekter olika förslag eller förändringar har för kvinnor respektive män, eller olika grupper av kvinnor respektive män, att se vilka behov kvinnor respektive män har utifrån dagens situation, och att analysera vad som krävs för kvinnor respektive män ska ha ”samma makt att forma samhället och sina egna liv” (övergripande jämställdhetspolitiskt mål) när det gäller transporter och transportpolitik.

Föredragande i ärendet har varit informationschef Eva Nikell.

Anne-Marie Bergström
Jämställdhetsombudsman

Tillbaka