När kärleken tar slut

ARTIKEL Brudbuketten har för länge sedan vissnat. Besvikelserna över kärleken som inte omfattade allt, besegrade allt, ligger som gamla ledsna dammtussar i varje vrå. Bostaden som skulle vara en fristad för kärlek och lugn har förvandlats till dess motsats. Ibland till och med till en krigszon med få stunder av eldupphör. Där någonstans tar många steget bort från tvåsamheten. I många fall är det kvinnan som tar initiativet.

TEXT: Mara G Nilsson ILLUSTRATION: Anneli Tillberg FOTO: Pressbilder

Jämställda förhållanden varar längre än ojämställda, visar studier. I relationer där mannen delar hushållsarbetet med kvinnan och där han tar ut föräldraledighet med det första barnet, är risken mindre att paret ska separera.

Att kvinnan är den som förlorar mest ekonomiskt på att flytta ihop och skaffa barn vet vi. Och att ojämställdheten fortsätter efter en separation känner de flesta ensamstående kvinnor med barn till – in på bara skinnet.

Intresseorganisationen Sveriges Makalösa Föräldrar känner väl till problematiken. Det är en tusenhövdad sammanslutning som tillvaratar ensamstående föräldrars intressen. 80 procent av medlemmarna är ensamstående mammor. Att organisationen behövs är det knappast någon tvekan om, eftersom kärnfamiljen fortfarande är den norm som politikerna bygger sina beslut omkring. Den stora gruppen ensamstående med barn räknas fortfarande inte – trots att vart fjärde barn i Sverige lever med en förälder.

Av gruppen separerade föräldrar är det bara 20 procent som använder sig av växelvis boende, vilket betyder att barnen bor halva tiden hos vardera parten. En övervägande majoritet av barnen till separerade föräldrar (80 procent) är skrivna hos sina mammor.

 

Anna-Klara Bratt, journalist och författare 

En försommardag i slutet av maj träffar jag Sveriges Makalösa Föräldrars generalsekreterare, Helene Sigfridsson och kollegan, projektledaren Helene Rydberg, i organisationens lokaler på Söder i Stockholm. Efter en stund kommer ytterligare en medarbetare, journalisten och författaren Anna-Klara Bratt, och deltar i samtalet. Vi talar om separationer, om ensamståendets våndor – men också om fördelarna som man som ensamstående med barn kan uppleva. Och om hur olika en separation kan te sig beroende på om man är kvinna eller man.

– Bråken vid skilsmässan handlar ofta om ojämställdhet. Sen kan de förstås öka ytterligare om det finns otrohet eller missbruk med i bilden. När man separerat fortsätter ojämställdheten för kvinnan, slår Helene Rydberg fast.

Kvinnorna förlorar mest

Både kvinnor och män får sämre ekonomi efter en skilsmässa där barn är involverade. Men kvinnorna är den grupp som förlorar mest. De har för det mesta sämre ekonomi från början och är ofta den part som stannat hemma med barnen längst tid – med inkomstbortfall som resultat. En studie om ensamstående mammors situation i Stockholm visade att hälften av dem hade avstått från att söka vård, gå till tandläkaren eller hämta ut medicin på grund av dålig ekonomi.

 

Helene Sigfridsson, generalsekreterare
Sveriges Makalösa Föräldrar

– Ensamstående mammor lägger sin hälsa som insats i föräldraskapet, säger Helene Sigfridsson.

Dålig ekonomi, sämre hälsa och mindre utrymme att engagera sig i samhällslivet – inte direkt några strålande framtidsutsikter för den kvinna med barn som funderar på att skilja sig. Och historierna om kvinnor som stannar kvar i destruktiva relationer på grund ekonomisk sårbarhet är många. För männen som skiljer sig ser det annorlunda ut.

– Generellt sett blir ensamstående pappor mer isolerade eftersom de inte har samma sociala nätverk som kvinnorna. De är också snabbast med att skaffa en ny familj efter separationen, berättar Helene Sigfridsson.

Kärnfamiljen norm

Ett grundproblem för gruppen ensamstående föräldrar är att politiker ensidigt utgår från den typiska kärnfamiljen i sina beslut. Många åtgärder som kan tyckas gynnsamma för pappa-mamma-barn-konstellationen, kan ge direkt negativa resultat för ensamförsörjaren, menar gruppen på Sveriges Makalösa Föräldrar, som också kallar regeringens politik för kärnfamiljspolitik.

– Ur samhällets synvinkel bör man börja med att erkänna att den här gruppen finns och att det är en vanlig levnadsform idag. Om man tar det med sig i alla samhällsbeslut så kommer man att komma fram till att det till exempel behöver finnas fler stödfunktioner för ensamstående föräldrar, säger Anna-Klara Bratt.

Arbetsmarknad, bostadspolitik och socialförsäkringssystem är bara några av de områden som behöver ses över och anpassas för den här gruppen för att de ska kunna leva ett drägligt liv, menar Anna-Klara Bratt vidare.

Paradoxen

Resultatet av en skilsmässa är förstås inte bara eländes elände. Speciellt inte om man har barn och dessa bor växelvis hos sina föräldrar.

– I den gruppen växer jämställdheten, eftersom mannen har hela ansvaret för barnen varannan vecka – med förkylningarna, stövlarna till dagis, halva dagisavgiften. Plötsligt börjar man dela fifty-fifty på hushållsarbetet Det är väl vad man skulle kunna kalla en lycklig separation, säger Anna-Klara Bratt.

En separation kan även ge – alla svårigheter till trots – stora känslomässiga vinster.

– Om man lämnar en destruktiv relation bakom sig så har man ju gått igenom en mental process och mognat. Man har fattat ett beslut som man upplever är bra för en själv och familjen – och det blir man stärkt av. Dessutom får man bättre kontroll över sin ekonomi och sin tid – och det är ju också positivt, menar Helene Sigfridsson.

Den största vinsten är hela gruppen enig om. Energin som tidigare slukats av ständiga gräl frigörs och det kan bli mer tid och fokus på barnen.

– När kärleken tar slut börjar kärleken till barnen, säger Anna-Klara Bratt. 

Källor: ”Det sociala landskapet”, bokförlaget Korpen, 2003 och SCB

Tillbaka