Kärlekens stora förlorare

 

Maria Sveland är författare till boken
Bitterfittan

– Det finns få områden som är så upplagda för självbedrägerier som kärleken eftersom det ska vara rosa, fluffigt och lukta gott. Kärleksmyterna och den romantiserande kärleken är förödande för jämställdheten eftersom de döljer att den kärleksrelation vi har inte är särskilt rättvis.

Det säger Maria Sveland, journalist, debattör och författare av boken Bitterfittan. I den gör huvudpersonen, den utarbetade småbarnsmamman Sara, upp med samhällets bild av kärleken. Hon känner sig lurad av drömmen om kärlek som lett henne till ”familjefängelset” och giftermålet.

Maria Sveland är själv gift men ”står inte för det”. Hon och hennes partner har till och med pratat om att skilja sig nu i sommar när de har tioårig bröllopsdag och fira det med sina vänner. ”Vi skiljer oss – kom och fira kärleken” ska det stå på inbjudningskorten.

– Nästan alla Hollywood-filmer slutar med bröllopet. Men som tittare får vi inte följa med när vardagen och det jobbiga kommer. Det är tabu att tala om problemen. Den du träffar nu ska vara allt för dig och fylla alla dina behov. Den bilden står så klart i kontrast till verkligheten.

Kärlekssvek

För siffrorna talar sitt tydliga språk. När kvinnor och män bildar par är det kvinnorna som står som klara förlorare. Män tar fortfarande ut knappt 20 procent av föräldraledigheten. Medan kvinnor jobbar lika mycket obetalt i hemmen som betalt i arbetslivet, lägger männen ned dubbelt så mycket tid på betalt arbete som på obetalt. När paret dessutom har barn mellan 0-6 år jobbar kvinnor dubbelt så mycket obetalt som betalt – hon lägger ned 43 obetalda arbetstimmar i veckan medan motsvarande siffra för männen är 26. Den sociologiska undersökningen Det sociala landskapet visar att gifta kvinnor har större psykologisk ohälsa än ogifta kvinnor. Och enligt en nyutkommen rapport från fackförbundet SACO förlorar kvinnor till och med i inkomst när de bildar par. Männen däremot tjänar en rejäl slant på sitt nyvunna förhållande. SACO tror att en av orsakerna kan vara att arbetsgivarna förväntar sig att kvinnorna kommer att ta huvudansvaret i hemmet.

Maria Sveland talar om ett kärlekssvek från männens sida.

– Vill man vara snäll kan man ursäkta det med att vi alla är kulturella produkter av det här samhället som säger att kvinnor ska förtryckas. Vill man vara lite elak kan man ju tycka att om det nu finns så mycket kunskap och forskning om kvinnors underordning och mäns överordning, varför gör männen ingenting? Då kan man ju faktiskt tala om ett kärlekssvek.

Har kvinnor något att vinna på den heterosexuella tvåsamheten?
– Nej. Så som tvåsamheten ser ut idag sker kärleken på kvinnans bekostnad, säger Maria Sveland efter ett tags funderande.

I avhandlingen Det kallas kärlek skriver sociologen Carin Holmberg om kvinnors frivilliga underordning och mäns frivilliga överordning i ”jämställda” parförhållanden. Hon visar hur män och kvinnor hela tiden finner strategier för att ursäkta att Hon gör mer av hushållsarbetet, passar upp på Honom och ”ger” kärlek medan Han ”får” den.

 

Carin Holmberg har skrivit avhandlingen Det kallas
kärlek

– Det säger mycket om maktordningen mellan könen. Det är inte bara kvinnan som ”tar på sig” arbetsdelningen eller kärleksgivandet utan mannen förväntar sig det också.

Ofta upplever kvinnan inte att det är på grund av mannens brist på aktivitet som det blir en konflikt, utan snarare lägger hon skulden på sig själv – det är hon som är ”tjatig”.

– Det är hon som blir problemet om hon tar upp orättvisan. Och ingen vill ju verka gnällig.

Kärleken en modern företeelse

Carin Holmberg menar att man inte får glömma bort att kärlek är en historisk företeelse och en social konstruktion.

– Det vi menar är kärlek idag, med element som ”fri” vilja, lust och känslor är en väldigt modern företeelse. Tidigare handlade det kanske mer om en arbetsgemenskap eller om reproduktion. Vår nuvarande syn på kärlek är ett system där patriarkatet, kärleken och kapitalismen jobbar ihop. Så länge kvinnor är underordnade och har sitt huvudintresse i relationen, behöver samhället aldrig betala för den obetalda arbetskraften i hemmet.

Carin Holmberg menar att kvinnor inte pratar med varandra om ojämställdheten i sina parrelationer.

– Ideologin att ens partner ska vara ens bästa vän och att allt förtroende och all tillit tillhör en enda person är inte särskilt sund! I vänskap har vi ett frirum som inte finns i kärleken, vilket gör att du inte på samma sätt är utelämnad åt en annan människa. Men i kärlek finns en känsla av att man sviker sin partner om man pratar om det dåliga med andra.

Carin Holmberg anser att kvinnor borde gå hem till varandra och hjälpa till vid eventuella bråk med männen.

– Allt måste upp till ytan. Det är inget att skämmas eller känna sig dum över. De flesta heterosexuella par har ojämställda relationer. Därför borde vi kvinnor hjälpa varandra istället för att vara tysta om våra problem.

Vad är kärlek då? Den riktiga kärleken, befriad från romantik, överordning och underordning?

Carin Holmberg nämner ord som ”respekt” – självrespekt och respekt för andra, ”ömsesidighet” och ”utrymme”.

– Men det är svårt att tänka sig kärleken bortom den romantiska med en person som ger och en som tar emot. Det är den vi hittills har tolkat som kärlek.

Maria Sveland tror att samhället måste ändra synen på vad kärlek är.

– Se den mer som en handling än en känsla. Kärleken är vad kärleken gör. Du kan inte låta din partner ensam ta hand om barnen och hushållssyslorna och samtidigt påstå att du älskar henne. 

Tillbaka