Jag älskar män

KRÖNIKA Inti Chavez Perez, journalist och redaktör för antalogin Pittstim, skriver om att han älskar sin bror, Tintin, regissören Pedro Almodóvar, sin pappa och sina killkompisar och därför är engagerad i jämställdhetsfrågor.

Inti Chavez Perez

Jag älskar män.

Män med barnvagnar och män med ticks. Särskilt om ticksen inbegriper både ögon och händer.

Framför allt älskar jag min bror. När jag var liten bar han på oändliga kunskaper som han skaffat sig under det år han levt längre än jag. Något han använde för att ständigt lura mig. I ett prov i skolan skrev jag att Hare Krishna var en av de fem världsreligionerna. Det var bara en av de knasigheter som storebrorsan lurat i mig. Jag älskade honom trots att vi mest bråkade och trots att jag visste att han helst hade sluppit ha mig hasande efter honom – jag var nämligen inte särskilt cool på den tiden. Idag är vi vuxna och jag älskar att vi kan dra skämt som bara han och jag förstår.

Jag älskar Tintin. För att han ser bra ut i kortbyxor. För att jag tror att han ligger med kapten Haddock men vill vara fri och därför väljer att inte stadga sig. Och för hans trogna vovve Milou.

Stor kärlek hyser jag också till min pappa. Pappa som är den mest hårt arbetande man jag träffat och som inspirerat mig till att kämpa mig in i den svåra journalistbranchen, en branch som många sagt åt mig att jag aldrig skulle komma in i. Jag charmas nog också av vissa av min pappas dåliga sidor. Till exempel att han är så där svår att kommunicera med som det brukar vara med vissa pappor i femtioårsåldern.

Jag älskar den manliga skådespelaren i de franska komedierna från 60-talet som jag såg dubbade till spanska när jag var liten.

Jag älskar regissören Pedro Almodóvar för att hans filmer påminner om de fina delarna av min barndom och för att han skapar en fiktion som är den verklighet jag skulle vilja leva i.

Jag älskar mina killkompisar.

Inte minst älskar jag min vän konstnären Ernesto Guerra. Han tejpar upp lappar med sitt namn på husfasader i Stockholm. Det har han gjort i flera år nu och han fortsätter trots påhopp från främlingar som han tycker är hotfulla. Han måste ha bara fingrar för att kunna arbeta med tejpen, också på vintern då det är svinkallt. Trots det kan han tejpa upp lappar i timtal. Med hjälp av lapparna överbryggar han sin autism och kommunicerar med omvärlden. Det fungerar som terapi för honom.

Jag älskar män som visar vad de känner och män som vill sitta och snacka fram till småtimmarna över några glas på en krog.

Jag älskar män. Många män av olika typer och jag älskar dem av olika anledningar. Därför är det inte konstigt att jag är engagerad i frågor som rör män och jämställdhet. Jag vill att män ska vara fria från sina könsroller om de så önskar. Att omanliga män, manliga män och överdrivet manliga män ska vara jämlika. Att killar ska få bra sexualundervisning. Eftersom jag älskar män är jag feminist.

Då och då förvånas jag av att höra påståendet att feminister är manshatare. Senast läste jag det i en bok av debattören Pär Ström. Myten om manshatarna frodas lite varstans och jag får höra den uttryckas runtom i landet när jag föreläser. Jag har svårt att förstå resonemanget. Att vilja frigöra män från könsnormer och könshierarkier, hur skulle det kunna ses som något annat än en kärlekshandling?

Jag älskar män. Och jag älskar kvinnor också.